Tänkte skriva om en sak som jag haft i huvudet ganska länge men som jag glömt bort att skriva om. Det började för någon vecka sedan när jag såg reklamen för ett tv-program vid namn "Jakten på nätpedofilerna". Okej, nu gör vi såhär. Smaka på ordet pedofil och känn efter. Jag vet inte vad ni känner men jag får i alla fall rysningar i hela kroppen. Det måste vara ett av de mest negativt laddade orden i vårt språk.
Så när jag såg reklamsnutten för programmet borde jag kanske ha reagerat på det allra vanligaste sättet nämligen "fan vad rätt åt dem". Men det gjorde jag inte. Istället fick jag en klump i magen. Och det var inte på grund av att pedofilerna själva, utan på grund av att hela situationen var så absurd. Det jag såg framför mig i rutan var tvåtusentalets häxjakt. Män grips som inte ens begått ett övergrepp, personligen tycker jag att det är samma sak som att gripas för ett brott man inte begått. "Men de SKULLE ha gjort det om de inte åkt fast" - hur kan du veta det? Det finns människor som planerat mord, stöld och andra brott men sedan dragit sig ur i sista sekunden. Man är inte skyldig förrän motsatsen bevisats. Så egentligen, om man skulle gått tillväga på rätt sätt så borde ett "lockbetet" ha träffat pedofilen därefter gripit honom precis efter att han t.ex. taffsat eller försökt kyssa.
Missförstå mig inte, jag hatar pedofiler men jag tycker fortfarande att de ska ha samma rättigheter som alla andra, bara för att det är en sån jävulsk hetsjakt på dem ska de inte ske några undantag. Visst, det är barnen som är de utsatta, men varför försöker man inte göra mer åt till exempel misshandel av barn som sker inom hemmets stängda dörrar? Det är lika illa det. Och sen tycker jag också att utredare gör en jävligt stor skillnad på pedofiler och pedofiler. När det är en ensamstående medelålders man som misstänks då gör man verkligen allt för att sätta dit honom. Men när det är pappan i en familj som misstänks så blir det helt plötsligt helt andra förutsättningar. "Tänk om vi har fel"... jävla idioter! Jag blir så förbannad!
onsdag, februari 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar